Något som stör mig mycket och som jag bara blir mer och mer medveten om är hur vi tenderar att ta så lätt på allt idag, ingen ansvarskänsla ingen kämparglöd eller vilja att jobba för något utan allt ska bara vara lätt och inget är så allvarligt.
Jag tänker på förhållanden, för den här helgen har jag bara blivit ännu mer medveten om hur många som är otrogna och inte tycker det är så stor grej, hur många som tycker att det är ok att vara med någon som redan har en partner osv. jag är kanske gammalmodig men för det första “blanda inte in mig i ditt förhållande!” jag kan inte komma på något mer avtändande än en kille som redan har tjej men som stöter på mig. Jag skulle inte kunna ha samvete att göra något med någon som är i ett förhållande, men det beror kanske på att jag varit på den andra sidan då jag haft två förhållanden där min pojkvän var otrogen och jag har då inte lust att supporta något sånt. Jag hatar nu att jag hamnat mittemellan i just en sån här situation då jag måste bestämma mig för att berätta för att berätta för någon vad hennes kille försökte med mig när hon var borta. Jag vet inte om det är rätt eller fel men jag kan inte bara gå och låtsas som ingenting och sen dessutom hänga med dem tillsammans!
Jag är den typen av person som när jag blir kär och är i ett bra förhållande så finns ingen annan än min kille. Jag menar inte att jag blir associal eller så men jag menar att jag har inget behov av andra killars bekräftelse och jag ser inte det attraktiva hos andra killar för jag vet vad jag har och det är värt så mycket mer. Nu var det längesedan jag kände så för en kille och tyvärr så har mina dåliga erfarenheter gjort det svårare för mig att känna så då jag ofta har svårt att tro på att hans känslor verkligen är på riktigt att allt inte bara är tomt prat. Jag tror att jag behöver någon som tydligt visar för mig att han vill ha mig och bara mig att jag är det bästa som finns, annars tror jag inte på det.
Jag gör allt för inte bara min partner men för de människor jag älskar och ja jag har många gånger varit alldeles för godtrogen och gett för mycket av mig själv för att bara bli utnyttjad. Men jag är sån, jag bryr mig och jag kan inte göra annat. Men idag värnar jag även om mig själv, för oavsett hur mycket jag älskar mina vänner eller min pojkvän så finns det inget värre än när det är just dem som sviker och just de som du inser utnyttjar dig och jag orkar inte med en enda sån erfarenhet till så just därför är ja kanske svår att komma riktigt nära, jag släpper inte efter för mina känslor på samma sätt som jag gjorde förr, bara för att jag inte vågar, jag vågar inte lite på dig, inte förrens du får mig att förstå att du är där för att stanna och du är just den du utgett dig för att vara.
Nu är jag avskriven haha långt men behövdes….



